Träning ger färdighet...

Fabian har blivit otroligt nonchalant när vi är ute och går, han går mest omkring och letar pissfläckar från tikar...*suck*...så igår blev jag så less att jag bara gick ifrån honom. Tänkte att om han blev ensam kvar så kanske han skulle följa med lite bättre. Så jag gick iväg och gömde mig, men inte snabbade han på för det. Näedå han gick i sakta mak från fläck till fläck och pissade, när han sen gick förbi mitt gömställe så tänkte jag att han skulle bli glad över att ha hittat mig iaf men han bara tittade på mig som om jga var dum i huvet som stod mitt i en buske, han såg det då rakt inte som om jag hade gömt mig för honom iaf. Tror nog att all den här sök och spårträningen inte bara gör gott...nu klarar han ju att både hålla på med sina intressen och ha koll på omgivningen på samma gång! Det är nog dags att lägga lite mer krut på allmänlydnaden nu...:)