En vecka går så fort!

Nu har vi sakta men säkert kommit in i vardagsrutinen. Heja har visat sig vara en alldeles underbar liten valp. Hon har accepterat att man sover (eller iaf är tyst) när man ligger i buren både ute i bilen och innomhus under natten. Att toan ligger utomhus är oxå solklart, det som hon inte är så bra på är att äta... men vi har kommit fram till att om hon får en liten frukost och en litet kvällsmål så äter hon mer under de två dagsmålen. Men med tanke på att hon ska äta mer än vad Fabbe gör på en dag så kan jag iofs förstå att det är lite svårt att få i så mycket mat i en så liten kropp.

Under veckan har hon provat på lite allt möjligt, att bada i havet... lite förvånad blev hon över hur blött det var;) Vi har varit ute och kollat in lite olika skogsprommenader, jag är ganska säker på att Hejas favorit är tavelsjöleden. På den leden går man mestadels på spångar... hon är dock inte så bra på det ännu, hon springer för fullt tills hon tippar av sedan tar hon ny sats igen, när hon trillat av för typ fjärde gången blir hon förbannad och kastar sig morrande upp på spången igen, sötnosen!

Fabian fortsätter att vara snäll farbror och gör sitt bästa för att visa henne allt kul som finns i den storavärlden. Han leker försiktigt med henne, men är nog ganska tacksam för att han (än så länge) kan springa i från henne när hon blir allt för intensiv.

Nu har vi mina föräldrar samt lillebror och sambo på besök så det är fullt hus. Pappa och lillebror håller på att bygga en hundbox i min tvättstuga med en hundlucka in i från hundgården... så är det bara att hoppas på att hundarna vill vara där sedan.

En blev två!

När jag skulle köpa min första Kelpie beställde jag en svart tik, men det blev en brun hane... Vilket jag iofs är tokglad för så här i efterhand, jag fick ju fina Fabian. Men nu när det var dags att utöka flocken så önskade jag mig en tik igen och den här gången blev det en svart tik. Nämligen Svaigen´s Hey Hey Monica.

Jag har haft förmånen att tillbringa hela tio dagar på Gotland hos Anita och valpkullen, vilka härliga dagar! Jag har stort förtroende för Anita och hade bett henne se ut en lämplig valp till mig, Anita valde lilla Strimma som Heja kallats som valp. Men jag tror även att jag och heja valde varandra när vi träffades, den första valpen som kom springande när jag klev in genom dörren var lilla Heja, och så var det varje morgon. Heja är en glad liten varelse som kastar sig in i allt som lockar. Så jag får nog lite att göra framöver. Hon verkar väldigt orädd och spatserar bara iväg om hon får lust för det.

Fabian tyckte inte att det var så kul att hänga med valparna hos Anita, han såg ut att tycka att dom var väldigt många, lät mycket och luktade illa! Men nu när vi har kommit hem med bara en liten unge uppför han sig som en riktig lekfarabror och bjuder upp till lek och visar glatt hur man gräver gropar i trädgården och vilka springrunder som är roligast. När heja låter kommer han snabbt till undsätning för att kolla om han kan hjälpa henne. Sötgubben!!

Nu ska vi ut och fånga dagen!

Här kommer en stulen bild från Svaigen´s (mer bilder kommer så fort jag hittar datakabeln)